Den magiska sticktekniken som inte finns...

Cowlen Malin

Idag tänker jag berätta mer om de två halsdukar eller cowlar som jag döpt till Malin och Tekla. De är gjorda i samma teknik, men med olika garn. Det lustiga är att tekniken, som de är stickade i, inte verkar ha ett namn eller finnas ännu. Jag har letat mig fördärvad på Pinterest, men det närmaste man skulle kunna beskriva det på är att man gör en dubbelstickning, men låter avigsidans trådar löpa på rätsidan. Det brukar man ju i regel inte vilja, men det är det som skapar det snygga randade mönstret, så för mig är det bättre.

Malin i plommon/hallon

Det var av en slump som jag fick fram den här tekniken. Jag var egentligen ute efter något helt annat och dubbelsidig stickning hade jag aldrig hört talas om och vips hade jag stickat något skitsnyggt, vilket senare blev en grå Tekla. Sen dess håller jag på att utforska tekniken för att se vad man kan göra med den. Jag provade att sticka Malin i ett garn från Schoppel Wolle och fick fram jättehärliga färgskiftningar, i en färg som är så lysande att det nästan är svårt att fånga på bild.

Tekla grå

Jag var inne på Yll och Tyll förra veckan och köpte garn till en plommon/hallonfärgad Malin, som är till en beställning, min första. :) Dessa två ovan ligger uppe på min Bloggaffär och jag planerar att inom kort sticka upp exempel i andra färger och i lite andra garner, för att se vad som blir bäst. Jag tänkte också försöka ge mig på att lägga upp mönstret på Ravelry, om man hellre vill sticka själv. Mer om det kommer när jag fått ihop det hela.

Dagens oerhört uppskattade solsken resulterade i en ensampromenad med Loppan, där vi gick till Lill-Håga och tittade på fåren och kossorna. Loppan behöver träna på det, hon bli så väldigt upphetsad att hon blir svår att nå och bara kastar sig mot djuren och det blir ganska påfrestande i längden eftersom det kryllar av djur här i Hågadalen.

Mognande enbär

Men idag skötte hon sig riktigt bra och höll sig i skinnet. Hennes överhettade hjärna kompenserade det med att jaga sork som en galning när vi väl lämnat Lill-Håga. Vi avslutade promenaden i rastgården, där Kaj och de andra hundarna i flocken väntade på oss. Aldrig har man väl sett så glada hundar som när flocken återförenas. Bessa var väldigt glad att återse sin bästaste Musse (Husse+Matte=Musse könsneutralt och bra) och sprang till Musse Kaj och berättade flera gånger att vi var på väg in i hägnet.

Bessa, den största Mussegrisen som finns