Pågående projektslådan

Många finns de där ute, projekt som påbörjats men avstannat av en eller annan orsak. Jag försöker hålla mängden saker i denna låda nere och har de senaste åren varit riktigt bra på att inte lämna några projekt oavslutade. Men sen finns det alltid några som drar ut på tiden. Jaaa, de ska bli färdiga. Så småningom.

Som vävsömsbroderiet här ovan, som bara väntar på att jag skall beställa hem mer Mora-garn, eftersom det helt sonika tog slut innan jag hann bli klar. Också ett trevligt broderi, fast ganska uppmärksamhetskrävande eftersom man måste räkna alla trådar och det är ganska smått. Nästa gång jag gör ett sådant blir det på en snyggare linväv, där garnet förmodligen täcker bättre, men jag körde på principen att man tar vad man har.

Nästa projekt som ligger och väntar är en bit plattväv, som skall få bli en kudde till min gröna fåtölj. Den här vävdes under en distanskurs i vävning, som jag läste för några år sedan. Faktum är att en varp till just en plattväv ligger och väntar på att bli förskedad, men vi får se om jag känner att jag har tid för ett sådant projekt just nu. Eventuellt får jag tid, eventuellt får jag inte tid.

Ett annat projekt i lådan vet jag med all säkerhet att det inte kommer att bli klart och det är broderiet ovan. Det var ett prov som jag påbörjade när jag skrev min B-uppsats i Textilvetenskap i våras. Jag hittade ett jättefint kalkkläde i Uppsala Domkyrkas samlingar, som jag gjorde en broderiteknisk analys av och för att få känna lite på teknikerna och materialet gjorde jag ett försök till rekonstruktion. Jag kunde då konstatera att jag varken hade rätt material eller tillräcklig skicklighet för att få till det. Vi skyller mest på materialet, eller hur? ;)

Sanningen med det här pågående projektet är att det som jag egentligen har skjutit upp är processen att skriva ut uppsatsen och skicka runt till de som hjälpt mig med arbetet, vilket såklart är dåligt av mig. Men ibland blir det ju så, att annat som livet och plugg kommer emellan och sen finns inte orken och lusten kvar.

Roligt med mitt arbete är att när jag valde föremålet så hade jag ingen aning om, och inte speciellt många andra heller för den delen, att det i själva verket var självaste Agnes Geijer som beställt denna kalkduk från Handarbetets Vänner, till minne av sin avlidna mor och tillika Agnes Brantings syster. Hon hetter Calla Geijer och var själv en väldigt duktig brodös och gjorde en del arbeten tillsammans med Agnes Branting.

För er som inte är insatta i textilens historia så är Agnes Brantings och Agnes Geijers betydelse för textilhistorien lite samma som Gud och Jesus är för kyrkan. Så visst var det roligt att upptäcka detta. Dessutom verkar det som att jag är den första att skriva om en teknik som använts i broderiet, som inte är känd för världen sen tidigare. Iallafall så kände inte min handledare och tillika broderiexpert Ingela Wahlberg till den och det som hon inte känner till om broderi är inte värt att veta.

Man kan sammanfatta hela det här arbetet med att vi var tvungna att sittdansa och hoppa runt och dansa små glädjedanser lite då och då. Iallafall jag då, man vet aldrig med Ingela. Det kan hända att hon mest bara försökte klia sig på ryggen eller nått sånt. Ni vet såna där genier... De kan helt sjukt mycket, men egentligen är det lite smågalna. ;) Vad jag mest försöker säga är att jag saknar den tiden. Det var en bra vår.

Som avslutning vill jag bara meddela att jag har fått min första beställning här via bloggen! Jippi, jag är den lyckligaste människan på jorden ikväll! Jag skall få sticka upp en Malin till min underbara svägerska, som även verkar envisas med att få betala för det också. Kan hända att det beror på att jag vägrade betala underpris när jag köpte hennes vävstol för några år sedan och min bror blev orolig över att min svägerska kanske försökte skinna mig, när man numera kan få sådana helt gratis av gamla tanter som bara vill bli av med dom.

För att göra kvällen ännu lite bättre så kontrade jag med att beställa bullar av min bästa granne, som borde ha gett sig på en karriär som bagare. Jag vet inte hur hon gör, men när till och med min sambo, som i vanliga fall inte äter saker som innehåller sött, vill beställa vetelängder av henne, ja då är det bara att lyfta på hatten och tacka ens lyckliga stjärna att hon flyttade hit.