Höst

Bessa spanar efter det här årets sista kalvbajs

Det är nog inte bara jag som lagt märke till att det numera är höst och att de gråa molnens årstid har kommit. Som hundägare(och därmed tvungen att gå ut i skitvädret vare sig jag vill eller inte) har jag noterat att den förut så fantastiskt torra och fina hösten numera har evolverats till en något blötare variant, vilket innebär att hundarna mest är täckta med lera efter våra dagliga promenader i naturen.

Det blir inte bättre av att de slutat leka i rastgården till förmån för den uppenbarligen fantastiska sysslan att äta jord. Fråga mig inte varför, jag har ingen aning om varför de företar sig denna något märkliga vana. Å andra sidan äter de ohemula mängder bajs också, om de får möjligheten, så man kanske inte kan förvänta sig så mycket.

Nej hjärtat, det blir ingen puss nu...

Förresten, hunden på bilden heter Bessa och är min äldsta och första hund och är numera en pigg tant på snart 8 år. Hon är kalassöt, har ett maniskt slickbeteende vilket medför att hon lärt sig den beundransvärda konsten att smyga sig på folk och antasta dem med sin tunga. Bessa gör aldrig några dumheter, tant Agda skulle kunna gå ut och gå med henne utan problem och hon har aldrig ätit på mina textilier, vilket hon skall ha kredit för eftersom de tenderar att ligga utsprida mest överallt.

Hennes fd pojkvän och min föredetta schäfer Love däremot åt upp 15 nygjorda bollknappar, när han var ung och dum. Han bajsade sedan bollknappar i några dagar. Eftersom det är tråkigt att sy bollknappar föreslog jag lite skämtsamt för min dåvarande sambo att det är ju bara att skölja av dom och sy fast dom på hans nya 1300-tals kjorteln, som var planen från början innan knapparna fick åka flumeride genom Loves inre hemliga skrymslen och vrår. Idén uppskattades av någon märklig anledning inte. Konstigt.

Något som Bessa VERKLIGEN gillar är min föräldrar. Hon gillar dom så mycket att jag måste ta ut henne när hon skall hälsa på dom, för att inte riskera att grannen under får nog och ser till att få oss vräkta. Jag gillar också mina föräldrar, i synnerhet gillar jag min mammas preferenser när det gäller färger. Vi är såna där som gillar petrol och limegrönt, gärna ihop. Då blir vi riktigt till oss.

Det är praktiskt på många vis, t ex gör det där här med julklappar till en easy peasy sak och i år fick hon en stickad sjal i det fantastiska garnet Silk blend från Manos. Varje gång jag går in i Yll och Tylls butik står jag där vid detta garn och suckar och klämmer lite och tänker att det känns inte alls bättre bara för att jag står här och tittar och klämmer lite. Men man måste ju unna sin mamma det bästa eller hur?

Mamma med sjal

Mamman blev glad och den blev fin på henne. Bra, nu kommer de fortsätta att skämma bort mig i ytterligare ett år, vilket är bra eftersom jag är en fattig student som lever på ruinens brant mest hela tiden och behöver bli lite bortskämd.

(För er som noterat att det faktiskt inte är jul ännu så envisades jag med att hon skulle öppna paketet nu när vi ändå sågs. Jag skulle aldrig klara att gå och vänta på reaktionen ända tills jul, det vore olidligt!)